Zaha Hadid + Stockholm = sant?

Jag blev förbannat lycklig när jag såg att fredagens k-special skulle handla om Zaha Hadid. Hon har varit en av mina favoriter ett bra tag, och nu fick jag chansen att komma henne lite närmre. Nu var det ju mer en klassisk arkitektdokumentär, men inte om Det Manliga Geniet (som jag är så trött på att jag får skägg). När jag låg i nån form av räklik ställning i soffan och sippade lite vitt vin och mådde förträffligt slog det mig en sak. Jag har ju hetsat runt om att jag tycker att Stockholm behöver mer spännande, modern arkitektur. Samtidigt har ett gäng tomtar i Stadshuset och i regeringen andats lite löst om ett designcentrum. En fantastisk idé, tycker jag. Eller varför inte krydda upp Arkitekturmuseet och ge det ett helt egna ben att stå på? Det har ju även yrats lite om en ny opera. Med andra ord, här finns det några jävligt bra möjligheter att sätta Stockholm på kartan inte bara tack vare vattnet och de historiska byggnaderna, utan för den moderna arkitekturen. ANLITA ZAHA HADID FÖR BÖVELN! Hon är ju fenomenal på att rita museer, något hon själv också uttryckt att hon älskar att göra. Hon kan väl rita ett designmuseum här (förslagsvis i Frihamnen där det ändå ska byggas och grejas)? Eller ett nytt Arkitekturmuseum! En strålande idé! Kom igen nu, fega makthavare, bakåtsträvande stockholmare och andra betongrövar, skulle ni tacka nej till något sånt här som syns här ovan i Stockholm?

Helvetica

Den här tårtan skulle någon vänlig själ gärna få göra åt mig på min födelsedag. De som tycker att Helvetica är ett förbannat trött typsnitt bör tänka om. Det är ett under av balans och formkomposition, så den som tycker annorlunda har en något skev bild av estetik. Eller så är personen bara astigmatisk. Sen kan det ju iofs vara lämpligt att ifrågasätta normer och det som är vedertagen sk "god smak", men att göra det bara-för-att känns lite väl tonårstrotsigt. Det är väldigt skönt dock att inte alla tycker som jag, för då skulle jag ju inte kunna uppröras över något eller bli förbannad på idiotiska människor, idiotisk konst eller idiotiska beslut. Vid ett senare tillfälle ska jag även flasha min tatuering som är i, just det, Helvetica.

Tips!

Den femte november (alltså undertecknads födelsedag), firar Paletten sitt nya nummer Konst och kontrovers på Galleri Box på Kastellgatan 10 i Göteborg. Det blir mingel, introduktion av det nya numret samt även ett öppet samtal om konst, censur och provokation. Kan bli hur spännande som helst! Balunset pågår mellan 18 och 21.

En annan ska ju fira födelsedag med sambo och familj i huvudstaden och kan således inte närvara. Mycket tråkigt att Paletten allt som oftast har sina mest spännande kvällar i Göteborg, men det är sånt man får hacka i sig.

Doin' it way B I G!

Arkitektkontoret B I G gör en massa rätt mest hela tiden, faktiskt. Läste i tidskriften Arkitekturs blogg att det är B I Gs förslag till kvinnoidrottscentrum i Malmö som kommer att byggas. Jag applåderar Malmö. Det är Malmö och inte Stockholm som ligger i framkant vad gäller arkitektur i det här landet. Där vågar de. I huvudstaden är alla fega små ynkryggar som backar så fort några i befolkningen hostar fram något om Klarakvarteren. Kom igen! Vi kan inte stoppa Stockholm i malpåse p g a dåraktiga politiska beslut och manövrar som skedde för drygt femtio år sedan. Dags att våga lite, tycker jag. Alla politiker är så himla rädda för att bli ihågkomna som tvåtusentalets Hjalmar Mehr, så på stadsplanerings- och arkitekturfronten intet nytt. Man kan lära av historien och göra om och göra rätt. Men vågar man ingenting, vinner man heller ingenting, som det brukar heta. Dags att våga lite! Så Stockholmspolitiker, se och lär av Malmö. Vill vi vara en arkitektoniskt intressant stad eller vill vi vara ett museum? Dags att bestämma sig, för tiden rinner iväg. Se så Stockholmspolitiker, lyft nu luren, ring B I G och låt dem bygga sitt Slussenförslag.

(bilden här ovan är B I Gs vinnande förslag för Kvinnoidrottscenter i Malmö.)

Ä N T L I G E N!

Jag måste bara säga att det är fantastiskt skönt att det inte blir någon tillbyggnad bakom Asplunds stadsbibliotek. Att det måste byggas ut är oomtvistligt, men det vinnande förslaget var ju så tråkigt att klockorna stannade. Fantasilöst och fegt, tråkigt och daterat. Idén om att lägga det nya biblioteket vid nya Slussen är inte så dum. Söder är annars den stadsdel som alltid får dra det tyngsta lasset hos stadsplanerarna (nu talar vi alltså om innerstaden) när det kommer till förtätning osv. Men för att det ska bli något som stockholmarna inte kräks på så måste det vara spännande, nyskapande och fräscht. Inget som känns dammigt och daterat innan ens första spadtaget är taget. Det är väl det som är utmaningen - att skapa något som är tidlöst men ändå berättar något om tiden då det skapades. Precis som Asplunds bibliotek gjorde på 1920-talet.

Jag kanske ska tillägga att jag knappast är någon bakåtsträvare när det kommer till arkitektur. Jag är mer Yimby än Nimby. Stockholm behöver modig arkitektur, för som det är nu blir det bara en fjärt i rymden så fort någon vill göra något nyskapande. Politikerna tycker uppenbarligen att vi ska bo i ett museum. Som det så klokt har sagts: Stockholm är inte Bullerbyn. Med det inte sagt att man inte ska ta stadens historia och nuvarande utseende i beaktande, men man ska inte vara rädd för att då och då vara respektlös. Unika miljöer i all ära, de bör sparas (från såväl medeltiden som 1970-talet), men man kan inte vilja göra hela Stockholm till ett enda stort Gamla stan. Folk ska ju faktiskt kunna bo här också.

vapnet

I lördags var jag på filmvisning. Några av mina vänner har under ett par år arbetat med en film som heter Vapnet. Själva kallar de sig för Nattlek. Det är en underbar dockfilm som utspelar sig i rymden. Maken till detaljrikedom har jag inte sett sedan Per Åhlins glansdagar. Det var en bra story, bra karaktärer och en sagolik scenografi. Se den!

Kolla in www.nattlek.se för mer info.

koh bunny

I fredags såg jag k-special-dokumentären om den "mystiske" Koh Bunny. Man kan säga vad man vill om hans förgyllda bajskorvar, jag är bara lite sur för att jag inte kom på det först.Likt många på New Yorks konstscen kan jag inte låta bli att dras till honom som flugor gör till, just det, bajs. Han har ju faktiskt en helt egen värld! Vitmålade ET-gubbar och påfåglar och en larger than life-livsstil. Plus att han är begåvad. På nåt sätt skaver det eftersom han gör saker som många skulle säga "det där hade jag kunnat göra" om. Men hans monokroma ljusinstallationer är underbara. Plus att jag gillar hans attityd trots att den är rätt skitnödig. Han är en Karaktär och det är vad man måste vara i konstvärlden idag för att överleva.

Dokumentären går fortfarande att se på: www.svt.se/play

Pöbelns urartade konstförakt

Säga vad man vill om de senaste händelserna runt Konstfack. Det finns hur mycket som helst att säga där. Men det som jag behagar ta upp är det konstförakt som blommat upp. Det verkar följa den gamla devisen att avfärda allt det man inte förstår. Jag vet inte hur många inlägg på temat "lägg ner Konstfack" jag läst. När ska folk bli mogna nog att inte vara rädda för det de inte förstår sig på? Det är ju inte direkt konstintresserade eller kulturarbetare som uttalat sig om att Konstfack bör läggas ner. Med detta menar jag inte att man måste ha pluggat konst för att kunna uppskatta det, inte alls. Konsten och kulturen får ofta bära hundhuvudet när enskilda spårar ur i konstens namn. Uttalanden som "det där är inte konst" är en stark indikation på att det inte direkt är någon konsintresserad som uttalat sig. Det känns som att alla vid det här laget borde veta att man aldrig kan svara på frågan om vad konst är eller vad som är bra eller dålig konst. Men varför detta konstförakt? Är det för att det är något som anses svårt, knepigt och high-brow? Eller för att det är nåt som inte direkt kan läsas in i ett lands BNP? Eller för att det på det ytliga, direkta planet inte får samhället att gå runt (vilket ju konsten faktiskt visst gör)? Jag tycker att det är obildat att hävda att det är dags att dra in pengarna till Konstfack. Med bildning menar jag nu inte den klassiska formen av akademisk bildning, utan om den bildning man får genom att vara intresserad av något. Det är som om jag skulle vilja att man lägger ner alla hockeylag och hockeyskolor eftersom det har figurerat fall där hockeyspelare våldtagit kvinnor eller blivit anmälda för misshandel. Man kan inte kräva att en av våra tyngsta konstinstitutioner ska ta skulden för något som två enskilda studenter gjort. Man kan diskutera var ansvaret ligger och om Konstfack ska pröjsa NUGs framfart i tunnelbanan. Men kan kan inte diskutera nedläggning. Det är ju helt befängt.

Det utbredda konstföraktet är i sanning problematiskt. Man kan inte tillfredställa alla, hela tiden. Men på nåt sätt har konsten blivit okej att spotta på. Återigen, folk avskyr det de inte förstår. Om man inte är nyfiken av naturen. Men den genomsnittlige svensken är en gnällig jävel och nedläggning är svaret på allt när skon klämmer och det blåser hårt om knuten. Det är lätt att inta ett von oben-perspektiv och tyckte att folk är obildade idioter, men vi bor i det här landet tillsammans och vi betalar skatt tillsammans. Då får våra skattepengar gå till det vi har tillsammans, som t ex Konstfack. Jag ser gärna att mina pengar går dit, medan jag inte tycker att det är direkt festligt att mina pengar går till vissa andra saker. Inte muttrar jag för det. Det är så det ser ut. Men hörrni konstföraktare därute, se en utställning eller bläddra i en konstbok innan ni uttalar er. Gaska upp er och sluta gnälla. Världen skulle vara en helvetisk plats om det inte fanns den minsta lilla konst.
Sluta vara den gamla gnälliga pöbeln och gilla läget istället. Hur svårt kan det vara?