varning på stan

Alltså, jag vet att jag är sist på bollen här va, men den halvnya konsttidningen Konstvärlden, hur kass är inte den? Jag köpte det andra numret (som kom ut i slutet på april) av ren nyfikenhet. Tänkte att det skulle kunna vara spännande med en ny tidskrift i ämnet. Full av förväntan (nåja) öppnade jag tidningen. Redan i ledaren möts jag av stavfel, syftningsfel och floskler. Detta var sedan genomgående. Jag är förvisso en språkfascist av rang, men det var så flagranta fel att jag sträckte mig efter skämskudden. Hur kan dessa språkfel få finnas med i en seriöst menad tidskrift? Har de ingen som korrar eller är den som gör det dyslektiker? Pinsamt var ordet, sa Bull. Innehållet är ett kapitel för sig. Inget nytt sades eller skrevs, intervjun med Klas Östergren kändes tom (vilket borde vara omöjligt med ett så spännande intervjuobjekt), det var tjo och tjim för hela slanten. Om man nu startar en ny tidskrift så måste det väl vara för att man vill tillföra något nytt, fylla ett upplevt tomrum? Inte bara rapa upp sådant som redan skrivits hundratals gånger, dessutom på mycket bättre sätt. Så istället för att köpa Konstvärlden, köp Paletten eller Arkitektur eller något. Där finns det åtminstone insatta skribenter, en dialog, nya synsätt, analys samt folk som kan skilja på "de" och "dem".

Som en repig, trött gammal skiva

Så fort det diskuteras stadsplanering eller nybyggen i Stockholm så drar samma gamla visa igång igen: Klarakvarteren. Har vi hört den förut? Nog för att det är viktigt att komma ihåg sin historia och att man böra tänka efter både en och hundra gånger innan man ger sig på liknande projekt, men bara för att politkerna i Stockholm gjort ett sådant generalfel i historien, så kan man inte låta bli att bygga nytt och tänka nytt i stadsplaneringen. Ett fel (om än ett monstruöst sådant) får inte göra en stad helt handlingsförlamad för all framtid. Sen ska man även komma ihåg att Klarakvarteren inte var fullt så pittoreska som man gärna vill få dem till. Det var ruffiga, nedgångna kvarter, en del hus var bortom all räddning (dock med politikernas goda minne, det sägs att det var ren strategi att låta husen förfalla). Med det inte sagt att det var korrekt att meja ner en hel stadsdel, det var rent vansinne. Ursprungstanken var ju att sanera, och det hade man ju gärna fått göra utan att radera en del av Stockholms historia.

Nåväl, med detta i bakhuvudet så är det ju självklart väldigt enkelt att slå bakut så fort någon arkitekt el dyl föreslår ett nytänk i stadsplaneringen eller i stadens skyline och arkitektur. Man vet vad man har, men inte vad man får, tycks folk resonera. Om de nu så gärna vill bo i ett museum, en stad som inte expanderar, tänker nytt eller utvecklas så föreslår jag att de flyttar till Skansen, där står tiden nämligen stilla. Men känns det inte lite trött att alltid dra upp Klarakvarteren, knappt ens innan man satt sig in i de förslag som läggs fram? Som ryggmärgsreaktion är det helt uppåt väggarna. Bra att ha i bakhuvudet, javisst, men inte som stående svar så fort någon försöker utveckla vår stad. Om människor alltid reagerat på detta vis så hade vi väl fortfarande bott i hyddor och grottor. Förvisso, alla förslag på nya byggnader och ny stadsplanering ska plockas isär och granskas och inte bara sväljas med argumentet "nytänk", men man kan inte fälla ut underläppen och lägga armarna i kors så fort man inte förstår sig på något. Vill du bo i en idyll utan smuts, affischer och höga hus - flytta till Jakriborg (eller varför inte Celebration?).

Nej, jag tror inte att Stockholm någonsin kommer att bli ett Manhattan och jag tycker heller inte att det är önskvärt. Däremot tycker jag att staden i allra högsta grad bör förtätas, men inte genom att bygga igen grönområden på främst Södermalm. Förtäta och bygg ihop ytterstadsdelarna med innerstadsdelarna, så att allt flyter ihop. Genom hög exploateringsgrad kan dyra markinköp löna sig, bygg skyskrapor och allmänt höga hus för böveln (självklart varvat med hus i mer modest skala). Undvik för allt i världen den söndertuggade och därmed betydelselösa termen "promenadstaden", det är bara något som politiker går igång på för att det låter förbannat tjusigt. Om vi ska ha en stad som förebild vad gäller stadsplanering och förtätning så lägger jag gärna fram Köpenhamn som förslag.

Och alla ni som bara älskar att tycka, trots att era argument är som en repig skiva: Dra in läppen, sänk garden och släpp tanken på småstaden. Stockholm är en liten storstad, och vill vi att den fortfarande ska vara attraktiv för arbetsgivare, boende och turister så måste vi utvecklas. Inte utvecklas huvudlöst, utan med eftertanke och framåtanda. Hur vill vi att Stockholm ska se ut, som ett museum eller en modern storstad?