onsdag, februari 18, 2009

Pöbelns urartade konstförakt

Säga vad man vill om de senaste händelserna runt Konstfack. Det finns hur mycket som helst att säga där. Men det som jag behagar ta upp är det konstförakt som blommat upp. Det verkar följa den gamla devisen att avfärda allt det man inte förstår. Jag vet inte hur många inlägg på temat "lägg ner Konstfack" jag läst. När ska folk bli mogna nog att inte vara rädda för det de inte förstår sig på? Det är ju inte direkt konstintresserade eller kulturarbetare som uttalat sig om att Konstfack bör läggas ner. Med detta menar jag inte att man måste ha pluggat konst för att kunna uppskatta det, inte alls. Konsten och kulturen får ofta bära hundhuvudet när enskilda spårar ur i konstens namn. Uttalanden som "det där är inte konst" är en stark indikation på att det inte direkt är någon konsintresserad som uttalat sig. Det känns som att alla vid det här laget borde veta att man aldrig kan svara på frågan om vad konst är eller vad som är bra eller dålig konst. Men varför detta konstförakt? Är det för att det är något som anses svårt, knepigt och high-brow? Eller för att det är nåt som inte direkt kan läsas in i ett lands BNP? Eller för att det på det ytliga, direkta planet inte får samhället att gå runt (vilket ju konsten faktiskt visst gör)? Jag tycker att det är obildat att hävda att det är dags att dra in pengarna till Konstfack. Med bildning menar jag nu inte den klassiska formen av akademisk bildning, utan om den bildning man får genom att vara intresserad av något. Det är som om jag skulle vilja att man lägger ner alla hockeylag och hockeyskolor eftersom det har figurerat fall där hockeyspelare våldtagit kvinnor eller blivit anmälda för misshandel. Man kan inte kräva att en av våra tyngsta konstinstitutioner ska ta skulden för något som två enskilda studenter gjort. Man kan diskutera var ansvaret ligger och om Konstfack ska pröjsa NUGs framfart i tunnelbanan. Men kan kan inte diskutera nedläggning. Det är ju helt befängt.

Det utbredda konstföraktet är i sanning problematiskt. Man kan inte tillfredställa alla, hela tiden. Men på nåt sätt har konsten blivit okej att spotta på. Återigen, folk avskyr det de inte förstår. Om man inte är nyfiken av naturen. Men den genomsnittlige svensken är en gnällig jävel och nedläggning är svaret på allt när skon klämmer och det blåser hårt om knuten. Det är lätt att inta ett von oben-perspektiv och tyckte att folk är obildade idioter, men vi bor i det här landet tillsammans och vi betalar skatt tillsammans. Då får våra skattepengar gå till det vi har tillsammans, som t ex Konstfack. Jag ser gärna att mina pengar går dit, medan jag inte tycker att det är direkt festligt att mina pengar går till vissa andra saker. Inte muttrar jag för det. Det är så det ser ut. Men hörrni konstföraktare därute, se en utställning eller bläddra i en konstbok innan ni uttalar er. Gaska upp er och sluta gnälla. Världen skulle vara en helvetisk plats om det inte fanns den minsta lilla konst.
Sluta vara den gamla gnälliga pöbeln och gilla läget istället. Hur svårt kan det vara?