onsdag, oktober 25, 2006

låt dem betala för sig bara!

Att ta bort de fria entréavgifterna till statens museer är vansinnigt. Inte bara av den enkla anledningen att alla, oavsett plånbokens tjocklek, ska kunna gå på exempelvis Moderna eller Historiska. I till exempel London är alla statliga museer gratis, medan de privata (skulle här i Sverige kunna exemplifieras av Liljevalchs) tar ut en avgift. Sedan de tog bort entréavgifterna har antalet besökare på samtliga gratismuseer ökat, på många ställen har besöksantalet fördubblats! Tur att gallerierna är privata och inte tar ut en avgift... (men hur många, handen på hjärtat, brukar ta gallerirundor då och då? Anyone?) Landets nya regering tycker att fri entré-reformen kostar museerna allt för mycket. Hur vore det att låta dem slippa betala hyra? Staten äger alla sina museibyggnader, och staten ger museerna årliga anslag där hyran räknas in. Hyran blir således bara siffror som flyttas fram och tillbaka. Därför vore det onekligen klokt att slopa hyrorna helt, det är ju inte direkt som att Nationalmuseum skulle kunna användas till något annat än just nationalmuseum. Jag begriper verkligen INTE hur man kan vara emot fri entré-reformen, det är ju något (dessutom helt i linje med de kulturpolitiska mål som sattes upp för inte allt för många år sedan) som gynnat kulturlivet som inget annat. Vad bli nästa steg? Höja bokmomsen? Slopa ateljéstödet? Låta Colin Nutley göra ännu en film? Den nya regeringen går lika varsamt fram i kulturpolitiken som Bush i Irak.

måndag, oktober 23, 2006

l'art pour l'art?

Jag har tänkt ganska mycket på den lilla text som Johanna Rytel framförde i dokumentären "Feministerna". Texten handlade om hur mycket plats i kulturlivet som alla dessa tråkiga "sköna konstkillar" tar och får. De "pysslar lite skönt" i sina "schyssta ateljéer" och får ställa ut hos "sköna killgallerister". Dessa "sköna konstkillar" är inte intressanta eller bra, men får ändå ställa ut hos dessa "sköna killgallerister". Det hela gör mig bara så trött. Jag har inga problem med killar som sådana, men när de får ta plats trots bristande talang och budskap istället för en betydligt bättre kvinna enbart för att de är killar gör mig inte bara trött, utan också väldigt förbannad. Vi skulle behöva Guerilla Girls i större utsträckning i Konstsverige. Missförstå mig inte, det finns gott om bra konstkillar också, till exempel Anders Krisár och Måns Wrange och gott om dåliga konsttjejer som till exempel Anna Kleberg och Nathalia Edenmont. Problemet ligger snarare i det gamla vanliga, killar väljer alltid killar och tjejer väljer, även de, oftast killar. Men inom konsten borde verkligen talang och bärande idéer vara betydligt viktigare än vad man har mellan benen.
För övrigt känns hela den konstteoretiska debatten i Sverige så gott som död, den för i alla fall en tynande tillvaro i våra större dagstidningar, och i ärlighetens namn så är det inte så många som prenumerar på Paletten. Den konstteoretiska debatten är viktig för att konstvärlden inte ska stagnera helt, och som det mesta blir konsten betydligt mer intressant när det finns teorier att luta sig mot och att utforska.

Tack för ordet.