Jag vet att jag har tjutit en massa om mäns fördelar och försprång i konstvärlden, men när konstkillen i fråga är så begåvad som Anders Krisár så går det ju inte att låta bli att sjunka ihop i en liten hög av beundran. Främst är det hans torsos som får mig på fall. Från de flätade till dem som visades på hans senaste utställning på Mia Sundberg. De senaste ser ut som om de tillhör unga pojkar, men med nedsjunkna handavtryck i. Lockande och stötande på samma gång. Jag är alltid för konst som får en tänka efter, inte bara på det där "lägga-tummen-och-pekfingret-mot-hakan"-sättet utan som man liksom stöts bort ifrån samtidigt som man bara står där med sin bästa stäng-munnen-annars-bygger-fåglarna-bo-min. Anders Krisár, hatten av för dig!
