torsdag, november 13, 2008

fitta..?

Jaha. Nu har nån gjort konst av kön igen. Jättekul. Jättespännande. Oerhört nytt. Eh, nej. Jag har inget emot att fittan får ta plats i konsten, men är trött på den som provokation. Men visst, en fitta i stort format är tydligen fortfarande väldigt provocerande. Den kanske inte ska synas? Det är ett enkelt grepp att ta till för att få uppmärksamhet. Jag talar naturligtvis om Åsa Jungnelius, konsthantverkare. Kan inte nån ta ett, eh, nytt grepp på fittan istället för att bara blåsa upp den i jätteformat? Det spelar ingen roll om det blir köttigt, blött eller rått. Men gullifieringen av kön, vad är upp med den liksom? Yeah yeah, du har en fitta, du har en snopp, jag har en fitta. Det är en KROPPSDEL. Tyvärr en väldigt laddad sådan. Kan inte folk förtså att kön bara en chimär? Och att blåsa upp fittan och sen slår alla tidningarna upp den i storformat i hopp om att fylla några spaltmetrar med debatt, kanske kan några kristna moralister förfasa sig? Billigt grepp Åsa, billigt grepp. Men du, har du en större och djupare tanke och idé bakom det hela (till skillnad från vad som framkommit i de stora drakarna) så ska jag inte klaga. Saken är den bara att tydlig provokation (dvs verk som enbart tillkommit för provokationens skull) är något som folk brukar dra till med när de har idétorka eller anser att de varit borta från rampljuset lite för länge (jmfr Vilks (kändiskåt) och Duchamp eller Kjartan (en tanke, idé och i princip en hel -ism bakom provokationen)).