Imorgon ska jag gå från jobbet tidigare än vanligt för det vankas vernissage på Waldemarsudde. Det är studenter från Stenebyskolan som ställer ut. Ska bli intressant att se vad de har att komma med. Är det nåt som jag alltid är nyfiken på så är det vad konstskolornas studenter gör. Vem vet, kanske finns där nästa stora stjärnskott eller missförstådda begåvning.
Vad jag inte begriper är hur Stockholms Universitet kunnat ta bort teori och metod-delen på de konstvetenskapliga kurserna. Vari består då vetenskapen? Kvar blir väl bara historia? Konstteori stärker i allra högsta grad ens upplevelse av konst och målningar som tidigare varit ointressanta blir intressanta (men Arnolfiniporträttet är fortfarande lika sönderanalyserat, men är ändå ett bra exempel på hur man med hjälp av konstteori kan "läsa" en målning) eftersom man då kan avläsa symboliken i föremålen, blickarna och kompositionen. Hur ska man kunna få djup och substans i sina konststudier utan teoridelen? Jag tror visserligen att man kan klara sig alldeles utmärkt utan sin Danto, Bourdieu och Wolff, men en stor del av allt det som är så fantastiskt, underbart och häpnadsväckande med konsten går tyvärr om intet. Men det finns säkert folk som är helnöjda med dagens lösning, det är ju inte alla som mäktar att sätta sig in i Panofskys eller Griselda Pollocks idéer. Men det är lite väl magstarkt att fortfarande hävda att man bedriver konstVETENSKAPliga studier utan någon direkt vetenskap inlagd i kursplanen. Förhoppningsvis ändrar den utseende snart.
