l'art pour l'art?

Jag har tänkt ganska mycket på den lilla text som Johanna Rytel framförde i dokumentären "Feministerna". Texten handlade om hur mycket plats i kulturlivet som alla dessa tråkiga "sköna konstkillar" tar och får. De "pysslar lite skönt" i sina "schyssta ateljéer" och får ställa ut hos "sköna killgallerister". Dessa "sköna konstkillar" är inte intressanta eller bra, men får ändå ställa ut hos dessa "sköna killgallerister". Det hela gör mig bara så trött. Jag har inga problem med killar som sådana, men när de får ta plats trots bristande talang och budskap istället för en betydligt bättre kvinna enbart för att de är killar gör mig inte bara trött, utan också väldigt förbannad. Vi skulle behöva Guerilla Girls i större utsträckning i Konstsverige. Missförstå mig inte, det finns gott om bra konstkillar också, till exempel Anders Krisár och Måns Wrange och gott om dåliga konsttjejer som till exempel Anna Kleberg och Nathalia Edenmont. Problemet ligger snarare i det gamla vanliga, killar väljer alltid killar och tjejer väljer, även de, oftast killar. Men inom konsten borde verkligen talang och bärande idéer vara betydligt viktigare än vad man har mellan benen.
För övrigt känns hela den konstteoretiska debatten i Sverige så gott som död, den för i alla fall en tynande tillvaro i våra större dagstidningar, och i ärlighetens namn så är det inte så många som prenumerar på Paletten. Den konstteoretiska debatten är viktig för att konstvärlden inte ska stagnera helt, och som det mesta blir konsten betydligt mer intressant när det finns teorier att luta sig mot och att utforska.

Tack för ordet.