Okej, i helgen ska jag äntligen ta tag i det: Gå och se Gert Wingårdh på Arkitekturmuseet. Jag har bara skjutit upp och skjutit upp. Har ju haft en hel del för mig. Börjat nytt jobb, t ex. Därför blir det ju extra intressant att se utställningen. Det går ju inte att förneka att karln har en viss talang, men i ärlighetens namn, hur spännande är det att en enda karl ska få sätta prägel på all vår samtidsarkitektur? Nu talar jag inte om den konkreta bruksarkitekturen utan om de få prestigeuppdrag som finns i Sverige. Han får nästan allihop. Det känns fruktansvärt trött, får jag lov att säga. Men han har lyckats med något som är oerhört viktigt in this day of age: Han har byggt sig ett kraftigt varumärke. Det är personal branding hit och personal branding dit. Hans talang fyller inte riktigt ut hans stora GERT-STJÄRT-PERSONAL-BRANDING-KOSTYM. Nåja, kanske ska vänta med att fälla den avgörande domen tills jag har sett utställningen.
Annars planerar jag att besöka Bonniers Konsthall (missade vernissagen...) och Magasin 3 som visar Christian Boltanski. I övrigt tror jag att den här hösten tillhör gallerierna på Hudiksvallsgatan. Så var det sagt.
Prettosufflén, det är jag. Har insett att jag fallit in i klyschan om folk på arkitektkontor: Jag bär nästan bara svarta kläder. Gärna stora, svarta, asymmetriska kläder. Jag går verkligen runt och ser ut som en liten sufflé. Men det bjuder jag på.
Nog om mig.
Förresten ska DN:s På Stan ha en eloge för att de i senaste numret hade en konstguide. Det är sällan konsten får ta så stor plats. Visst kan man ha åsikter om innehållet och yada yada yada, men jag vill inte vara negativ idag. Det är ju fredag. Hatten av!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar